"A little more of Oklahoma"

Efter den mycket spännande resan till the real country of Oklahoma, så dröjde det inte länge innan vi gick ut på nya äventyr. Vi höll oss fortfarande till Oklahoma, men denna gång blev Oklahoma City State Fair och resa till den andra stora staden Tulsa.

Oklahoma City State Fair startade upp som en marknad där bönderna köpte/sålde/visade upp sina djur och vad de har odlat. Detta var så klart för många år sen, så nu är The Fair mest en attraktion för yngre folk, med berg- och dalbanor, ett mini-zoo och en massa konstigt att äta. Till exempel så blev vi bjudna på friterad Snickers och friterad Coca-Cola. Jag måste tyvärr erkänna att min fetto-radar vägrade att låta mig äta nån av dem. Speciellt inte sen jag upprört den tidigare genom att äta friterad deg av nån form.

Då vi åkte med en familj som var väldigt boskapsintresserad så fick vi stå ut med att kolla på lite hästshower och klappa lite kossor. Allt för att inte verka ohyfsade. Sen ursäktade vi oss och smög iväg på egen hand och letade äventyr. Vi såg vita tigrar, var med i reklamvideo för Toyota, satt i framtidens konceptbilar och hejade på medans en pingvin dök från tio meter in i en pool.

Lite spännande bilder, en snövit tiger, Scott håller upp nån form av friterad deg, en livs levande cowboy och mig på kanske den största bilen jag nånsin kommer att uppleva.


Veckan efter State Fair frågade Lucas (tysken som skriker i sömnen) om jag ville följa med till Tulsa och uppleva nåt annat än lilla Norman, Oklahoma. Självklart, sa jag, jag är alltid på för äventyr.

Det visade sig att Lucas inte är den bästa planeraren, och med en kväll kvar innan vi ska åka så har vi varken hotellrum bokat eller kunskap om vad man kan göra i Tulsa. Lucas trodde att det skulle vara skoj att rafta i Illinois River, men hade inte orkat ringa företaget för att kolla ifall de hade öppet. Så Ali fick ta tag i det hela kvällen innan. Det är i såna här lägen man uppskattar internet och en Lonely Planet-bok. Som tur var så hade Lucas hyrt en bil iaf, så det behövde vi inte bekymra oss för.

Så på lördag morgon var vi iväg mot Tulsa. Problemet var att ingen visste hur vi skulle komma dit. Så in på en bensinmack och fixa en karta lite fort. Sen var vi på väg mot Tulsa! Det visade sig att vi fick tillfälle att åka på legendariska Route 66 mot Tulsa. Det är kul att kunna säga att man har gjort det, men jag behöver inte åka på den mer. Liten väg med en fil åt varje håll och låg hastighetsbegränsning. Men vi hittade ett coolt ställe att äta frukost på längs den vägen. En övergiven gammal bensinstation fick husera oss medan vi åt våra donuts.



Breakfast at the legendary Route 66

Väl framme i Tulsa blev det lite sightseeing och lunch. Och för alla er Vänner-fantaster: nej, jag såg inte Chandler Bing. Efter att ha blivit lite trötta på att åka runt och kolla på byggnader blev det dags för oss att hitta hotellet. Tog lite tid, men det hittades. Vi var tre killar och två tjejer, så självklart fixade vi två rum. Det visade sig att rummen innehöll två stora sängar var. Vilket var ok för tjejerna, men för oss killar innebar det att två stycken skulle dela säng. En snabb tanke flög genom mitt huvud om vad som hände senast jag sov i samma rum som Lucas (läs om Dallas-resan). Jag ville inte att samma sak skulle hända om vi sov i samma säng! Så efter lite slantsinglande, kompromissande, argumenterande och tysta böner, så blev det så att Lucas och Nicolai delade säng och jag fick en egen. Jippi!

Jag fick en god natts sömn, och när jag nästa morgon gav Lucas beröm för att han inte väsnats under natten fick jag en arg blick från Nicolai. "You didn't sleep so close to him..." Vilket jag var glad för!





Nicolai är inte alltför glad för att dela säng med Lucas





Dag 2 av vår resa spenderade vi med att rafta (forsränna tror jag den svenska översättningen är) i Illinois River. Det var väldigt kul, men det märktes att vi inte hade gjort det förut. Efter några kilometer på ån och ett x antal snurrvarv med flotten så bestämde vi oss för att ta en paus vid flodbanken. Vilket var väldigt intressant för upp kom en massa sköldpaddor ur vattnet och kollade konstigt på oss. Och ni vet ju hur glad jag är över sköldpaddor! :D

"We are the biggest bunch of rednecks you'll ever meet"

Nästa roadtrip tog mig ut till Oklahomas panhandle (slätten så långt man komma västerut i staten). Av oförklarliga anledningar accepterade jag en inbjudan till att se det riktiga Oklahoma. Det visade sig att de menade småhålor och lantismänniskor. Inget fel på det, men inte riktigt min grej.

Jag åkte ut med Scott (engelsman), Lacey och Matt (båda amerikaner). Vi skulle till Matts föräldrars farm och klappa lite kossor, varför man nu skulle vilja göra nåt sånt. Efter ett par timmars hiskelig färd (Matt åkte på sin motorcykel och vi följde efter i en bil. Matt verkade inte alltid förstå att en bil inte har samma frihet som en motorcykel, såsom accelaration, fart och svängkapacitet. Dessutom skulle motorcykeln envisas med att dö vid varje stopp.)



Så här såg det ut vid varje stopp.







Väl framme så fanns det inte mycket att se. Ja, rättare sagt, man kunde så långt men inte mycket. Det fanns lite kor, en tjur och en hel del hål i marken där präriehundarna grävt ner sig.

Jippi.




Efter att ha bekantat oss med naturen så åkte vi till Matts gamla high school, kollade på en footballsmatch och träffade hans gamla vänner. Jag skämtar inte när jag säger att de var som tagna ur en film om rednecks. Jag vet inte ens hur jag ska förklara dem.




Efter att solen gått ner över slätten....










... så blir det jäkligt kallt.








Det kunde hjälpas med en brasa. Dock så går det inte så bra för killen, och han sätter eld på sin fot. Vilket gäng jag hade hamnat med...







Dagen därpå blev det bättre. Vi åkte till Red Rock Canyon, klättrade och insöp lite natur. Sen bar det hemåt till civilisationen på campus.

"So this is college...?"

Så efter en äventyrlig helg med en massa roliga människor så var det dags att komma in rutinerna och börja plugga. Eller nåja, göra ett försök till att plugga. Problemet är inte motivationen utan snarare nivån på vissa. Jag läser fyra kurser på kvartsfart här, vilket innebär att jag ska spendera runt 10 h i veckan per kurs. Det gör jag helt ärligt talat inte. Men jag lyckas klara mig genom kurserna ändå. Iofs är jag smartare än den genomsnittlige björnen, men jag tvivlar på att det bara beror på mig.

Kurserna jag läser är lite varierande. Har valt två kogvet-kurser och två slappkurser. Och schemat är väldigt relaxat det med. De räknar starkt med att vi ska plugga hemma, så jag har cirka tolv timmar schemalagt i veckan. Inga tidiga mornar och aldrig mer än två klasser om dagen. Schemat kan ni se nedan:

Måndag: 10:30 – 11:20 Human-Computer Interaction, 18:00 – 21:00 Photography

Tisdag: 10:30 – 11:45 African-American History, 18:30 – 21:20 Developmental Psychology

Onsdag: 10:30 – 11:20 Human-Computer Interaction, 18:00 – 21:00 Photography

Torsdag: 10:30 – 11:45 African-American History

Fridag: 10:30 – 11:20 Human-Computer Interacation

Även om nivån inte alltid är så hög, så ligger problemet i att det är en hel del läxor som ska göras. Det blir lite annorlunda jämfört med Sverige där vi slipper quizzes och närvarokoll. Men det kanske är så för att dem är så unga när de börjar här. Måste hålla pli på kidsen. Och så vill säkert föräldrarna vara säkra på att deras 10 000 dollar per termin är väl spenderade.

P.S För er som undrade hur det var med den amerikanska fluffigheten kontra det krispiga europa, så kan jag bara säga "the fluffiness is overwhelming here"...

"Howdy, how y'all doin?"

Okej, så det egentliga datumet är september 2-3.

Då blev det dags för den första roadtrippen! Bilarna skulle iväg mot Dallas, Texas, och de flesta var ganska trötta efter en lång kväll med firandet av den första hemmasegern. Så ni kan förstår hur populärt det var att åka kl. 8 en söndagsmorgon.

På grund av en liten miss i bokningssystemet, så var vi tvungna att ta en bil i den övre klassen. Helt okej med oss, för vi slapp betala extra och fick två (med européiska mått) monsterbilar istället för ett par veka Ford Fiesta, eller vad som än fanns i den billiga klassen. Som ni kan se på bilden var jag väldigt smart och tog med en kudde. Tre timmars bilfärd, med knappt fyra timmars sömn innan. Ganska uppenbart att somna i bilen.


Här kan ni se hela vårt gäng som åkte tillsammans. Nio personer på två pick-ups. Det var en upplevelse, speciellt med tanke på att jag fick åka i tjej-bilen. Ni som har sett videon på facebook förstår vad jag pratar om.






Efter en hel del felkörningar och stopp för att prata med folk om vilken väg som tar oss till vandrarhemmet (vem tror ni fick sköta allt snack?) så kom vi äntligen fram.
Vandrahemmet drevs av en viss Ivan. Skäggstubbig man med stark sovjetisk (jag vet att Sovjet inte finns längre, men jag orkar inte pinpointa om det var Tchadjikiztan eller whatever) brytning. Hursomhelst så gav han intrycket att vara en föredetta maffiasnubbe eller avhoppad KGB-agent, vilket inte spelade nån roll för alla blev nervösa hursomhelst. Och det blev inte bättre av att en av tjejerna kom fram helt hispig och viskade "I think he got a gun..".
Tydligen hade hon sett ett svart hölster på hans höft. Om vi var nervösa innan på grund av hans brytning så kan ni tänka er hur det blev nu. Så stämningen var lite tryckt en stund. Och när han skulle räkna ut hur mycket vi skulle betala, så höll alla andan när han sträckte handen efter hölstret. Ett kollektivt pust och lättnaden var påtaglig när han lirkade fram en mobiltelefon ur hölstret. Ljudlöst la jag en förbannelse på tjejen som nästan gav mig en hjärtattack....

Så efter den upplevelsen var det dags att åka in till downtown Dallas och kolla vad som händer. Uppenbarligen så hade alla åkt iväg nånstans under Labor Day, för staden var nästintill död. Planering 1 - 0 Oss.
Eftersom vi var de enda som var mer än tre stycken i sällskap i hela Dallas, så drog vi uppmärksamheten på oss. Så pass att en polisbil stannade oss på gatan...



Polisen tyckte vi väsnades för mycket, så de stannade oss och ville ge oss en varning. Så här i efterhand så måste jag erkänna att det inte var den bästa idén att låta den franska tjejen sköta snacket.






Vad hon än sa, eller om hon bara hade en fransk brytning, så var det inte populärt. Vissa rykten går om att hon ville att amerikanarna skulle be om ursäkt för det där med "Freedom Fries"...





Som tur är lyckas jag övertala polisen om att hon inte muckade gräl utan att hon bara är fransk. Samtidigt gav jag honom något annat att tänka på, "there more you take away from me, the bigger I get. What am I?" Så medans han funderade så hoppade jag in i bilen och rapporterade att allt var lugnt.




Till slut blev vi alla vänner!








Så här går det när alla vill vara med på gruppbild, men ingen vill ta bilden. Aldrig förr har självutlösarmekanisken räddat så många samtidigt.



Lite diverse bilder. Tydligen så finns det en Stargate mitt i Dallas.




Efter en lång dag med mycket gång, Kennedys dödsplats, tur runt Dallas med en gammal spårvagn, middag på Tex-Mex-restaurang och lite utgång, så var det dags för att åka tillbaka till vandrarhemmet och sova. Lättare sagt än gjort.

Lucas, den tyska killen, varnar oss om att han brukar prata i sömnen ibland. Helt okej med mig, jag har snarkat så högt att folk har lämnat sovrummet förut, så jag trodde inte att det kunde vara så illa.

Det var det. Mitt i natten börjar någon skrika "Scheiße, Scheiße!" som om det var någon ute efter att döda honom. Självklart vaknar alla upp och undrar vad det är som händer. Visar sig vara Lucas under en av sina sömndiskussioner.


Här är Lucas och Dan i en soffa på vandrarhemmet. Lite slitna efter att någon skrikit under natten. Notera hur Lucas (i svart tröja) ser helt oskyldig ut....







Helt plötsligt var det måndag och dags att för den andra dagen. Här splittrades vi upp, vissa ville åka till Six Flags (ett nöjesfält) och vissa ville åka till shoppingcentra. Ni kan ju gissa vilken grupp jag tillhörde :)

Vi hade tur och kom under den stora Labor Day-rean, så det blev ett par skor, några byxor, tröjor och lite sånt. Aldrig bra att sätta mig, ett bankkort och affärer på samma plats. Vi hamnade på ett shoppingcentra med fyra våningar, jag hann besöka två våningar under en hel eftermiddag. Då kanske ni förstår hur stort det var...

Efter shopping var det dags för att åka hem till Oklahoma!

"BOOMER! SOONER!"

Så då blev det lördag och det var dags att gå på den stora matchen. Första matchen för säsongen skulle bli ett stort spektakel. Stadion var utsåld och solen sken.

När OU spelar match så finns det inget annat att göra (gammalt djungelordspråk).

De är så stolta över sitt footballslag här så affärerna stänger och allt går på lågvarv. Om man inte befinner sig i närheten av stadion alltså. Där pågår det grillning, lek och stoj hela dagen. De har en speciell sak de kallar tailgating i USA. Det innebär att man befinner sig nånstans i närheten av matchen, sätter upp ett tält, några grillar, bord & stolar och har en heldag med sina vänner. Det finns de som tar det så långt att de tar med sig sin teve (och då snackar vi inte den bärbara svart-vita lilla saken, utan en riktig platt storbildsskärm) så att de inte missar andra matchen eller kollar på inspelningar av gamla matcher. Hur som helst så är det ett event som pågår hela dagen.

De har en liten hejaramsa som går ut på att ena parten skriker "BOOMER!" och den andra parten svarar "SOONER!". Lite som den underbara svenska "Andra sidan, är ni klara?" fast mycket mäktigare. Speciellt mäktigt känns det när 40 000 svarar tillbaka... :)

Oh just det! Bara för att visa hur allvarligt de tar det här med footballsmatcher, så flög det fyra stridsplan över stadion under nationalsången. Hann få en på bild iaf....
(Och så här skulle det finna en videon med en del av pre-game show. Fast med dagens teknik så funkar det inte. Det skulle behövas ett utbildningsprogram som lär folk att göra användbara prylar. Som kombinerar människa och teknik. Jag skulle gärna plugga det programmet. Nåja, jag lägger upp den på facebook, så får ni se den där. Och för er som inte har facebook, livet är hårt helt enkelt.)

Det var ett roligt spektakel, och matchen var inte så illa den heller. Iaf de första tio minuterna. Sen blev det ett sömnpiller i stort sett. OU ledde efter 30 sekunder och i halvtid så var ställningen 49 - 0. Tur att det finns en massa snabbmat och snacks under läktaren så man slipper kolla på matchen.

Stack efter tredje kvarten, då blev det outhärdligt. Hade varit på stadion från fyra till nio. OU vann med 79 - 10 till slut, nån form av rekord blev det iaf.

Det var kul upplevelse, men jag tvivlar på att jag går på en till match. Jag håller mig till fotboll, eller soccer som det kallas här.

Nästa gång så blir det uppdatering från roadtripp till DALLAS, TEXAS!

"Campus is like a city within the city"

Efter de inledande dagarna så har livet börjat flyta på. Mesta tiden spenderas antingen slappandes vid poolen, eller irrandes omkring på campus. Jisses vad det stället är stort. Om det velat så hade det lätt kunnat äta upp campus Valla. Förutom det vanliga med byggnader med klassrum, bibliotek och några grönområden, så består campus av stora ytor parker, ett gäng bostadsområden, några tennisplaner, ett enormt gym, en inomhus- och utomhuspool för träningssim, ett naturhistoriskt museum, några stora arenor för basket, baseball och lite diverse andra sporter, ett konstmusuem, nånting som motsvarar ett mindre sjukhus, och ett område med pubar, barer och restauranger.

Men the big pride and joy of campus måste vara skollagets (självklart i amerikansk fotboll) stadium. Officiellt så rymmer det 82 000, men de brukar trycka in lite fler på viktiga matcher. Tydligen verkar det vara fullsatt på alla matcher. De är helt tokiga i sitt footballslag här. Råkade gå förbi när orkestern och dylikt tränade inför hemmapremiären. De var minst 300 pers. Oh just det. Hemmapremiären spelas mot ärkerivalen, Texas. Det är redan omöjligt att få tag i biljetter. Helt underbart.

Det finns två centrala parker på Campus, North Oval och South Oval. Än så länge har jag bara orkat utforska South Oval. Men det är faktiskt tillräckligt för tillfället. Bilden till vänster visar ingången till South Oval. Längs med South Oval finns de centralaste byggnaderna, dem som man folk har flest föreläsninar i. En av dem är Gaylord Hall of Journalism (nedre bild). Systemet är så att de döper allt efter någon, varje park, varje byggnad, varje parkbänk. Och jag kan tänka mig att de har fått betala för att få sina namn där eller gjort nåt speciellt för universitetet.
Biblioteket, The Brizzell Memorial Library, är namngett efter universitetets femte (eller nåt sånt) president, vår motsvarighet till rektor. Enormt stort är det iallafalll. Har bara varit där en gång och då villades det bort rejält. Ska samla mod och försöka mig på det igen. Allting här är ju namngett efter någon, till och med parkbänkarna. Om det inte är efter nån som har gjort nåt för universitetet så är det för hans hustru eller barn eller hundvakt. Känns jäkligt meningsfullt att döpa en parkbänk efter någon. Jag skulle bli skitsur om nån döpte en parkbänk efter mig. Var det det bästa de kunde ge mig?! Strottar omkring en massa typer som har byggnader och parker namngivna efter sig, och jag får en sketen träbänk. Inte schysst, inte schysst alls. Undrar om alla som har nånting namngett efter sig tävlar mot varandra? Skulle inte vara kul att vara killen med fågelbadet. Lär nog bli en hel del pikar från de på den högre delen av skalan.

Biblioteket ligger i slutet av South Oval, som består av en hel del grönområden och parkbänkar med namn på. Och så har de trådlöst internet runt hela parken. Så jag kan äntligen få den rätta användningen för min laptop! Ligga i gräset och skriva på uppsatser och skratta med mina vänner, det ska bli precis som i katalogerna....

Här kan ni se en de av South Oval, med lite schyssta vattenhål och gräsplatser. Men ett schysst ställe på South Oval är The Passion Pit. Det är ett litet hål i parken, som en liten mini-amfiteatern. Det officiella namnet är inte Passion Pit, det är namngivet efter nån stackare. Men det kallas Passion Pit för att när hippiesarna protesterade och hade sig mot kriget så fick de för sig att ta sitt budskap "make love, not war" bokstavligt talat och hade en liten orgie i Pitten (svårt att få det i bestämd form). Vet inte om det bara är en skröna eller inte, men jag gillar den historien.

"Traditions Squares are the best"

Äntligen inflyttad i den nya lägenheten!

Efter en lång dag på campus där den största aktiviteten bestod mestadels av att vänta, så har jag äntligen fått en bostad. Och det är ingen bostad som helst. Jag bor i de nybyggda Traditions Square, tydligen det coolaste stället på campus. Och jisses, de hade inte fel de som sa det.

Lägenheten består av ett litet kök, ett vardagsrum, två badrum och fyra sovrum. Detta ska jag dela med tre personer. Hittills är det bara en som har dykit upp. En korean vars namn jag har glömt bort. Trots att vi inte är av riktigt samma personlighetstyp så kommer vi bra överens. Nåja, vi har ju faktiskt bara träffats i cirkus sju minuter, men båda överlevde det.

På allmän begäran så kommer lite bilder upp här. Till vänster kan ni se ingången till mitt rum. Det är mitt lilla handfat där och man kommer in till badrummet via en dörr på vänster sida. Bilden till höger visar min säng. Ser lite kalt ut på väggarna, men det är inte tillåtet att borra och spika. Ska hitta ett sätt att komma runt det.

Bilderna under texten visar köket och vardagsrummet.


Lägenheten i all ära, men det coolaste på Traditions måste vara klubbhuset. Det är som fritidsgården från himlen. Här finns ett schysst loungerum med storbildskärm, biljardbord, och sköna fåtöljer att bara vara i.

Om det skulle vara så att man tröttnar på att hänga inomhus i det luftkonditionerade loungerummet så kan man alltid gå ut till poolområdet, fullt utrustat med två jacuzzipooler, en beachvolleyplan, putting-green, basketplan och grillar med tillhörande bord.



Enligt mitt schema så kommer jag inte ha lektioner så mycket, så mycket av slötiden kanske kommer fördrivas i klubbhuset. Jag tror jag kommer att trivas här....


Och för er alla som kom ihåg det här med viktproblemet. Klubbhuset har ett eget fitnessgym, utöver det fullt utrustade gymmet som campus tillhandahåller gratis åt alla studenter.