"We are the biggest bunch of rednecks you'll ever meet"

Nästa roadtrip tog mig ut till Oklahomas panhandle (slätten så långt man komma västerut i staten). Av oförklarliga anledningar accepterade jag en inbjudan till att se det riktiga Oklahoma. Det visade sig att de menade småhålor och lantismänniskor. Inget fel på det, men inte riktigt min grej.

Jag åkte ut med Scott (engelsman), Lacey och Matt (båda amerikaner). Vi skulle till Matts föräldrars farm och klappa lite kossor, varför man nu skulle vilja göra nåt sånt. Efter ett par timmars hiskelig färd (Matt åkte på sin motorcykel och vi följde efter i en bil. Matt verkade inte alltid förstå att en bil inte har samma frihet som en motorcykel, såsom accelaration, fart och svängkapacitet. Dessutom skulle motorcykeln envisas med att dö vid varje stopp.)



Så här såg det ut vid varje stopp.







Väl framme så fanns det inte mycket att se. Ja, rättare sagt, man kunde så långt men inte mycket. Det fanns lite kor, en tjur och en hel del hål i marken där präriehundarna grävt ner sig.

Jippi.




Efter att ha bekantat oss med naturen så åkte vi till Matts gamla high school, kollade på en footballsmatch och träffade hans gamla vänner. Jag skämtar inte när jag säger att de var som tagna ur en film om rednecks. Jag vet inte ens hur jag ska förklara dem.




Efter att solen gått ner över slätten....










... så blir det jäkligt kallt.








Det kunde hjälpas med en brasa. Dock så går det inte så bra för killen, och han sätter eld på sin fot. Vilket gäng jag hade hamnat med...







Dagen därpå blev det bättre. Vi åkte till Red Rock Canyon, klättrade och insöp lite natur. Sen bar det hemåt till civilisationen på campus.

"So this is college...?"

Så efter en äventyrlig helg med en massa roliga människor så var det dags att komma in rutinerna och börja plugga. Eller nåja, göra ett försök till att plugga. Problemet är inte motivationen utan snarare nivån på vissa. Jag läser fyra kurser på kvartsfart här, vilket innebär att jag ska spendera runt 10 h i veckan per kurs. Det gör jag helt ärligt talat inte. Men jag lyckas klara mig genom kurserna ändå. Iofs är jag smartare än den genomsnittlige björnen, men jag tvivlar på att det bara beror på mig.

Kurserna jag läser är lite varierande. Har valt två kogvet-kurser och två slappkurser. Och schemat är väldigt relaxat det med. De räknar starkt med att vi ska plugga hemma, så jag har cirka tolv timmar schemalagt i veckan. Inga tidiga mornar och aldrig mer än två klasser om dagen. Schemat kan ni se nedan:

Måndag: 10:30 – 11:20 Human-Computer Interaction, 18:00 – 21:00 Photography

Tisdag: 10:30 – 11:45 African-American History, 18:30 – 21:20 Developmental Psychology

Onsdag: 10:30 – 11:20 Human-Computer Interaction, 18:00 – 21:00 Photography

Torsdag: 10:30 – 11:45 African-American History

Fridag: 10:30 – 11:20 Human-Computer Interacation

Även om nivån inte alltid är så hög, så ligger problemet i att det är en hel del läxor som ska göras. Det blir lite annorlunda jämfört med Sverige där vi slipper quizzes och närvarokoll. Men det kanske är så för att dem är så unga när de börjar här. Måste hålla pli på kidsen. Och så vill säkert föräldrarna vara säkra på att deras 10 000 dollar per termin är väl spenderade.

P.S För er som undrade hur det var med den amerikanska fluffigheten kontra det krispiga europa, så kan jag bara säga "the fluffiness is overwhelming here"...

"Howdy, how y'all doin?"

Okej, så det egentliga datumet är september 2-3.

Då blev det dags för den första roadtrippen! Bilarna skulle iväg mot Dallas, Texas, och de flesta var ganska trötta efter en lång kväll med firandet av den första hemmasegern. Så ni kan förstår hur populärt det var att åka kl. 8 en söndagsmorgon.

På grund av en liten miss i bokningssystemet, så var vi tvungna att ta en bil i den övre klassen. Helt okej med oss, för vi slapp betala extra och fick två (med européiska mått) monsterbilar istället för ett par veka Ford Fiesta, eller vad som än fanns i den billiga klassen. Som ni kan se på bilden var jag väldigt smart och tog med en kudde. Tre timmars bilfärd, med knappt fyra timmars sömn innan. Ganska uppenbart att somna i bilen.


Här kan ni se hela vårt gäng som åkte tillsammans. Nio personer på två pick-ups. Det var en upplevelse, speciellt med tanke på att jag fick åka i tjej-bilen. Ni som har sett videon på facebook förstår vad jag pratar om.






Efter en hel del felkörningar och stopp för att prata med folk om vilken väg som tar oss till vandrarhemmet (vem tror ni fick sköta allt snack?) så kom vi äntligen fram.
Vandrahemmet drevs av en viss Ivan. Skäggstubbig man med stark sovjetisk (jag vet att Sovjet inte finns längre, men jag orkar inte pinpointa om det var Tchadjikiztan eller whatever) brytning. Hursomhelst så gav han intrycket att vara en föredetta maffiasnubbe eller avhoppad KGB-agent, vilket inte spelade nån roll för alla blev nervösa hursomhelst. Och det blev inte bättre av att en av tjejerna kom fram helt hispig och viskade "I think he got a gun..".
Tydligen hade hon sett ett svart hölster på hans höft. Om vi var nervösa innan på grund av hans brytning så kan ni tänka er hur det blev nu. Så stämningen var lite tryckt en stund. Och när han skulle räkna ut hur mycket vi skulle betala, så höll alla andan när han sträckte handen efter hölstret. Ett kollektivt pust och lättnaden var påtaglig när han lirkade fram en mobiltelefon ur hölstret. Ljudlöst la jag en förbannelse på tjejen som nästan gav mig en hjärtattack....

Så efter den upplevelsen var det dags att åka in till downtown Dallas och kolla vad som händer. Uppenbarligen så hade alla åkt iväg nånstans under Labor Day, för staden var nästintill död. Planering 1 - 0 Oss.
Eftersom vi var de enda som var mer än tre stycken i sällskap i hela Dallas, så drog vi uppmärksamheten på oss. Så pass att en polisbil stannade oss på gatan...



Polisen tyckte vi väsnades för mycket, så de stannade oss och ville ge oss en varning. Så här i efterhand så måste jag erkänna att det inte var den bästa idén att låta den franska tjejen sköta snacket.






Vad hon än sa, eller om hon bara hade en fransk brytning, så var det inte populärt. Vissa rykten går om att hon ville att amerikanarna skulle be om ursäkt för det där med "Freedom Fries"...





Som tur är lyckas jag övertala polisen om att hon inte muckade gräl utan att hon bara är fransk. Samtidigt gav jag honom något annat att tänka på, "there more you take away from me, the bigger I get. What am I?" Så medans han funderade så hoppade jag in i bilen och rapporterade att allt var lugnt.




Till slut blev vi alla vänner!








Så här går det när alla vill vara med på gruppbild, men ingen vill ta bilden. Aldrig förr har självutlösarmekanisken räddat så många samtidigt.



Lite diverse bilder. Tydligen så finns det en Stargate mitt i Dallas.




Efter en lång dag med mycket gång, Kennedys dödsplats, tur runt Dallas med en gammal spårvagn, middag på Tex-Mex-restaurang och lite utgång, så var det dags för att åka tillbaka till vandrarhemmet och sova. Lättare sagt än gjort.

Lucas, den tyska killen, varnar oss om att han brukar prata i sömnen ibland. Helt okej med mig, jag har snarkat så högt att folk har lämnat sovrummet förut, så jag trodde inte att det kunde vara så illa.

Det var det. Mitt i natten börjar någon skrika "Scheiße, Scheiße!" som om det var någon ute efter att döda honom. Självklart vaknar alla upp och undrar vad det är som händer. Visar sig vara Lucas under en av sina sömndiskussioner.


Här är Lucas och Dan i en soffa på vandrarhemmet. Lite slitna efter att någon skrikit under natten. Notera hur Lucas (i svart tröja) ser helt oskyldig ut....







Helt plötsligt var det måndag och dags att för den andra dagen. Här splittrades vi upp, vissa ville åka till Six Flags (ett nöjesfält) och vissa ville åka till shoppingcentra. Ni kan ju gissa vilken grupp jag tillhörde :)

Vi hade tur och kom under den stora Labor Day-rean, så det blev ett par skor, några byxor, tröjor och lite sånt. Aldrig bra att sätta mig, ett bankkort och affärer på samma plats. Vi hamnade på ett shoppingcentra med fyra våningar, jag hann besöka två våningar under en hel eftermiddag. Då kanske ni förstår hur stort det var...

Efter shopping var det dags för att åka hem till Oklahoma!