Oklahoma City State Fair startade upp som en marknad där bönderna köpte/sålde/visade upp sina djur och vad de har odlat. Detta var så klart för många år sen, så nu är The Fair mest en attraktion för yngre folk, med berg- och dalbanor, ett mini-zoo och en massa konstigt att äta. Till exempel så blev vi bjudna på friterad Snickers och friterad Coca-Cola. Jag måste tyvärr erkänna att min fetto-radar vägrade att låta mig äta nån av dem. Speciellt inte sen jag upprört den tidigare genom att äta friterad deg av nån form.
Då vi åkte med en familj som var väldigt boskapsintresserad så fick vi stå ut med att kolla på lite hästshower och klappa lite kossor. Allt för att inte verka ohyfsade. Sen ursäktade vi oss och smög iväg på egen hand och letade äventyr. Vi såg vita tigrar, var med i reklamvideo för Toyota, satt i framtidens konceptbilar och hejade på medans en pingvin dök från tio meter in i en pool.
Lite spännande bilder, en snövit tiger, Scott håller upp nån form av friterad deg, en livs levande cowboy och mig på kanske den största bilen jag nånsin kommer att uppleva.
Veckan efter State Fair frågade Lucas (tysken som skriker i sömnen) om jag ville följa med till Tulsa och uppleva nåt annat än lilla Norman, Oklahoma. Självklart, sa jag, jag är alltid på för äventyr.
Det visade sig att Lucas inte är den bästa planeraren, och med en kväll kvar innan vi ska åka så har vi varken hotellrum bokat eller kunskap om vad man kan göra i Tulsa. Lucas trodde att det skulle vara skoj att rafta i Illinois River, men hade inte orkat ringa företaget för att kolla ifall de hade öppet. Så Ali fick ta tag i det hela kvällen innan. Det är i såna här lägen man uppskattar internet och en Lonely Planet-bok. Som tur var så hade Lucas hyrt en bil iaf, så det behövde vi inte bekymra oss för.
Så på lördag morgon var vi iväg mot Tulsa. Problemet var att ingen visste hur vi skulle komma dit. Så in på en bensinmack och fixa en karta lite fort. Sen var vi på väg mot Tulsa! Det visade sig att vi fick tillfälle att åka på legendariska Route 66 mot Tulsa. Det är kul att kunna säga att man har gjort det, men jag behöver inte åka på den mer. Liten väg med en fil åt varje håll och låg hastighetsbegränsning. Men vi hittade ett coolt ställe att äta frukost på längs den vägen. En övergiven gammal bensinstation fick husera oss medan vi åt våra donuts.
Breakfast at the legendary Route 66Väl framme i Tulsa blev det lite sightseeing och lunch. Och för alla er Vänner-fantaster: nej, jag såg inte Chandler Bing. Efter att ha blivit lite trötta på att åka runt och kolla på byggnader blev det dags för oss att hitta hotellet. Tog lite tid, men det hittades. Vi var tre killar och två tjejer, så självklart fixade vi två rum. Det visade sig att rummen innehöll två stora sängar var. Vilket var ok för tjejerna, men för oss killar innebar det att två stycken skulle dela säng. En snabb tanke flög genom mitt huvud om vad som hände senast jag sov i samma rum som Lucas (läs om Dallas-resan). Jag ville inte att samma sak skulle hända om vi sov i samma säng! Så efter lite slantsinglande, kompromissande, argumenterande och tysta böner, så blev det så att Lucas och Nicolai delade säng och jag fick en egen. Jippi!
Jag fick en god natts sömn, och när jag nästa morgon gav Lucas beröm för att han inte väsnats under natten fick jag en arg blick från Nicolai. "You didn't sleep so close to him..." Vilket jag var glad för!
Nicolai är inte alltför glad för att dela säng med Lucas
Dag 2 av vår resa spenderade vi med att rafta (forsränna tror jag den svenska översättningen är) i Illinois River. Det var väldigt kul, men det märktes att vi inte hade gjort det förut. Efter några kilometer på ån och ett x antal snurrvarv med flotten så bestämde vi oss för att ta en paus vid flodbanken. Vilket var väldigt intressant för upp kom en massa sköldpaddor ur vattnet och kollade konstigt på oss. Och ni vet ju hur glad jag är över sköldpaddor! :D
1 kommentar:
Spännande att bönderna där borta föder upp vita tigrar. Vad används dom till? Kebab?
Kramkram
Skicka en kommentar