"Welcome to the U.S, sir"

Äntligen inne i landet och nu kan jag slappna av. Sitter på hotellets utemöbler efter en väldigt sockrig frukost (trots att jag valde det hälsosamma alternativet). Klockan är halv nio och vi har 25 grader. Känns mer som att man har kommit till ett tropiskt land än till USA. Temperaturen väntas stiga till 40 grader under dagen.

Resan gick bra, sov mig igenom större delen av Atlanten. Kände inget direkt behov av att titta på vatten i åtta timmar. Tänkte jag skulle titta på kvalitetsfilmen de visade på skärmen, men då upptäcker jag att jag inte har fått några hörlurar. Tog en skön tupplur på sju timmar, med lite avbrott för lunch och vattendrickande. Kände mig väldigt fräsch och pigg när vi landade, var helt säker på att jag besegrat jetlaggen. Ali vs Jetlag: 1-0!

Säkerhetskontrollen, eller snarare kontrollerna, var inte så farliga. Lämnade mina papper till en kontrollant som ställde lite frågor. Försök förklara vad kogvet är för nåt i en passkontroll... Trodde jag hade klarat mig tills kontrollanten skriker på en polis. "He is gonna escort to another level, sir." Oh, f**k, tänkte jag. I mitt huvud streamade en massa scenarion förbi om förhörsrum, FBI-agenter och ett visst Guantanamo-fängelse. Poliseskorten ledde mig till en hiss och sa att jag skulle mottagen av en annan eskort när jag kom fram. Så tryckte han på knappen och gick iväg. Tyvärr tryckte han inte tillräckligt hårt på knappen, så hissen står still och jag har helt glömt bort vilken knapp han hade "tryckt" på så jag vågade inte röra nånting. Efter 30 sekunders stillastående så öppnas dörren och där står en annan polis och ser förvånat på mig. "What are you doing, sir?" Oh crap. Med låg, stammande röst försökte jag förklara att hissen stod still. Han verkade inte tro mig. "I'm gonna make sure you get off at the right level, sir." sa han och hoppade in i hissen med mig.

Väl framme på rätt våning, fick jag lämna ifrån mig mina papper och mitt pass till en annan eskort. Han i sin tur gav dem till en ny kontrollant och bad mig att sitta ner. Så jag satte mig. Och jag satt. Och satt. Kändes som en evighet. För var namn som ropades upp blev jag ännu nervösare för att nåt är fel, eller att de redan ropat upp mitt namn men jag hade drabbats av extrem tillfällig dövhet då. Till slut ropades mitt namn upp. Ny kontrollant, nya frågor, ny förklaring om kogvet. Och den här gången kollade de mitt körkort. Passet räcker tydligen inte som ID-handling nuförtiden. Medans hon kontrollade mina papper så fick en ny eskort följa med så att jag kunde hämta mitt bagage som jag checkade in på Arlanda.

Tillbaka till kontrollanten. Alla papper var okej, så jag kunde fortsätta till mitt nästa flyg. Före det så ska ju mitt bagage re-checkas. Ny eskort, så klart.

Efter den turen så satt jag på planet till Oklahoma och kunde slappna av. Eller, jag hade kunnat slappna av om inte det vore så att jag flög i ett litet plan och turbulensen jäklades med oss hela vägen.

Framme!

Delar rum på hotellet med en österrikisk kille som jag glömt bort namnet på. Vi var ute och åt lite mat på en mexikansk restaurang på lördag kväll. Hamnade på en live-bar efteråt, gick i samtidigt som det kom en kille med tajta jeans, ett spänne större än mig på bältet och vit cowboy-hatt på huvudet. Tog en promenad runt campus och blev ganska imponerad. Campus är som en liten stad i sig. Eller liten och liten, tog en ganska bra bit att gå runt, och då såg vi inte allt. Men jag har tid på mig. Fick dock se lägenhetsområdet jag ska bo på. Såg väldigt lyxigt ut, med beachplan, pool och jacuzzi. Men det berättar jag mer om när jag har flyttat in.

Efter alla dessa äventyr så var det dags att sova. Somnade i samma veva som huvudet rörde kudden. Vaknade kl 3 på natten och kunde inte somna om. Ali vs Jetlagg: 1-1!